NASA:s Hubble-teleskop registrerade ett "pärlband" i kollisioner av galaxer

NASA:s rymdteleskop Hubble mötte ett skimrande himmelskt skådespel när det kikade ner i universums djup och avslöjade ett fenomen som kallades en "pärlsträng" från en galaktisk kollision. I rymdens stora vidder har galaxen AM 1054-325 genomgått en anmärkningsvärd förvandling, och ändrats från sin traditionella spiralform till en fascinerande S-form under gravitationspåverkan från en angränsande galax. Denna kosmiska dans har sträckt ut formen på galaxen och gett upphov till vad som ser ut som en sträng av lysande pärlor, som var och en representerar en klunga av nyfödda stjärnor.

NASA förklarar att dessa galaktiska möten inte betyder undergång för stjärnorna inuti. Tvärtom fungerar de som katalysatorer för födelsen av nya generationer av stjärnor och möjligen planeterna som åtföljer dem. När NASA:s rymdteleskop Hubble fördjupade sig i detta kosmiska fenomen vände blicken mot 12 interagerande galaxer och avslöjade långa, grodyngelliknande svansar bestående av gas, damm och otaliga stjärnor. Med sin oöverträffade precision och känslighet för ultraviolett ljus avslöjade Hubble en fantastisk syn: 425 kluster av nybildade stjärnor som prickar dessa svansar som girlander av semesterljus, var och en innehåller upp till en miljon blåfärgade unga stjärnor.

NASA noterar att stjärnhopar i tidvattensvansar har varit kända under lång tid, och kan ses i sådana ikoniska exempel som Antennae och Mouse galaxerna, som är dekorerade med långsträckta utsprång som liknar fingrar.

Astronomer, med hjälp av en kombination av nya observationer och arkivdata, grävde ner sig i åldern och massan av dessa stjärnhopar i tidvattensvansarna, och fann att de bara var 10 miljoner år gamla. Som mest tycks dessa kluster bildas sekventiellt längs svansar som sträcker sig i tusentals ljusår.

Tidningens huvudförfattare, Michael Rodruk vid Randolph-Macon College i Ashland, Virginia, uttryckte förvåning över det stora antalet unga föremål i svansarna, vilket belyser effektiviteten av klusterbildning i sådana miljöer. Gravitationsinteraktionen mellan interagerande galaxer förlänger effektivt galaxens spiralarm ut i rymden och bildar de långsträckta svansarna som observerats av Hubble. Innan denna galaktiska sammanslagning kunde molnen av molekylärt väte inuti galaxerna ha varit i vila. De turbulenta kollisionerna rörde dock upp dessa moln, vilket utlöste en frenesierad process av stjärnbildning när det komprimerade vätet antände födelsen av stjärnor, enligt NASA.

Ödet för dessa stjärnensembler är fortfarande osäkert. De kan bestå som gravitationsbundna formationer och förvandlas till klotformade stjärnhopar som liknar de som kretsar kring utkanten av vår Vintergatans galax. Eller så kan de skingras, bilda en stjärngloria runt sin galax, eller åka på en resa som intergalaktiska resenärer.

Detta "pärlband"-fenomen antyder en tidigare era i universums historia när galaktiska kollisioner var vanligare. Galaxerna som observerats av Hubble fungerar som fönster in i det avlägsna förflutna, och erbjuder insikt i den kosmiska balett som utspelade sig i det tidiga universum.

Läs också:

• Sierra Space har avslöjat ett färdigmonterat Dream Chaser-rymdplan
• Hubble tog en bild av galaxer som är på väg att slås samman